Livets nyck...

Goddagens mitt i livet!

Imorse.. Ja, som om det liksom varit förutbestämt så vaknade jag med oro i kroppen...

En svag irritation som låg och bubblade där... Eller var det sorg? Inte så lätt att sätta fingret på innan man nästan är vaken...

Alla har vi nog svagheter.. Ömma punkter eller små knappar att trycka på där man liksom VET att det svider lite extra. Det har iaf jag...

Och jag har kommit åt min. Min knapp... Öppnat dörren för obehaget... Och utan att egentligen ens ha funderat på det så bara fanns det där imorse. Jag vet att jag måste ta itu med det här. Att skjuta på det innebär bara att våndan blir större.

Jag hade min fallskärm. Men som från ingenstans så försvann den. Tack och lov visste jag inte det när jag hoppade. Så den smärtan blev iaf kortvarig.

Tänk att ett ord, en person eller bara en känsla kan ha SÅ stor negativ inverkan och effekt på ett liv! Det borde ju egentligen inte vara tillåtet! Men ärren sitter djupt. Syns inte på ytan men bränner där på insidan. Tack och lov i tysthet. Och tur nog väl övermaskerbart av ett leende. Men ändå.. Ängsligheten har rotat sig och kommer inte att försvinna förrän jag får det överstökat.

Senaste tiden har jag känt mig stark. Jag har varit glad och haft enormt mycket god energi och tillit till livet, familjen och vännerna! Idag kommer att få vara en engångsföreteelse och till min hjälp har jag laddat med positiv energi i form av bitar från mina tryggheter. Jag VET att jag har både stöd och kraft. Och med bitar av min trygghet med mig idag så kommer det att gå bra.

Jag behöver bara vända ner blicken mot mig själv och där hitta mina krafter... Idag bär jag spår av dem som står mig nämast. De följer med mig idag. Ett plagg, ett smycke, ett minne i min ficka, en gåva i min väska... De små sakerna som symboliserar så mycket mer på insidan. Och de får följa med så att jag inte för ens en stund ska glömma vad jag har, vem jag är och hur lyckligt lottad jag faktisk är... Så ÅT SKOGEN nu med den där känslan!! Idag får den husera bäst den vill... Men imorrn ska den vara väck! Jag litar till fullo på kärleken och stödet från min familj och mina vänner! Och jag litar på mig själv så pass mycket att jag VET att jag kan stå ut idag och faktiskt ge det denna dag och sen låta en ny dag gry imorgon. Och det fina med imorgon är att den här dagen inte kommer åter! Den är over and done with! Och att jag själv avgör att morgondagen kommer att vara fylld av positiv kraft igen och that's it!

Och som läsare så har du säkert redan förstått att skrivandet här är en del i processen. (men jag klargör det ändå ;)) Här tar jag itu med orosmolnet och öppnar upp för att visa för mig själv att det är hanterbart, övergående och faktiskt inte så farligt ;) (även om det känns så just nu) Ett uttalat ord är lättare att hantera än det outtalade som får härja fritt på insidan. SÅ mkt har jag iaf lärt mig! Och även om det känns galet och läskigt att skriva om så vet jag att det hjälper mig till imorrn.

Så nu har jag satt ord på "det här"... och orden som idag är oro, rädsla, sorg... Imorgon förvandlas de till orden av "igår" och får stanna där.

Så tack.. Tack för idag och ses igen imorrn.. På andra sidan ;) -GLAD sidan! :)

KRAM