Bröllop (1) dagens sanning (5) Familj (9) jag (1) Kärlek (2) Natur (3) photoshop (1) Semester (1) tutorial (1) vardag (2)

onsdag 16 juni 2010

Vem eller Vad?

Jag har funderat igen ;)

Hur kommer det sig att vi gör vissa val i livet.
Vad är det som bestämmer hur vi väljer, tänker och gör?
Impulser? Känsla? Doft? Färg?
Tex...
När jag träffade A... Vad var det som gjorde att jag fattade tycke för just honom?
Det jag såg på ytan? Var det nåt han sa? Eller var det bara det vi kallar "kemi"?

Idag vet jag bättre än nånsin att jag gjort ett väldigt bra val. Att jag har haft tur.
Men hur visste jag då det just då? Vad var det som sa mig där och då att jag ville se mer av honom?

Ett annat exempel:
Jag var på Loppis... Min första faktiskt..
Såg en liten teservis. Visste inte vart jag ville ha den! Bara att den VERKLIGEN ville följa med mig hem! Vad var det som utlöste detta måste?
Färgen, formen eller vad?
Den befinner sig iallafall hemma hos mig än! Och den lär heller inte åka ut på ett BRA tag! :)
Jag fullkomligt älskar den!

Men hur vet man egentligen att de val man gör kommer att gynna en i framtiden?
Och hur i sjutton ska man veta just då när det händer, det där valet, att det kommer att framstå senare som ett bra val?

Sanningen är att det vet man inte!
Men...
Man måste våga lita på sin magkänsla!
Den finns där av en anledning! Man kan kalla den vad man vill... Magkänsla, sjätte sinne etc.
Men våga lyssna!
Stanna upp om det behövs, känn efter...
Valet du gör idag formar förutsättningarna för din framtid.
Att jag valde rätt vad det gällde A var nog mer tur än skicklighet ;) Och jag hade turen att han valde mig ;)

Och sen att servisen står i mitt skåp idag gör mig glad. Det är ju bra ;) Jag räddade den.. Den behövede nytt hem, och jag valde att göra plats för den hemma hos mig...

Jag har inte många saker jag ångrar faktiskt. Men däremot kan jag stundvis gräma mig över att jag inte följde min magkänsla. Och faktiskt många gånger har det berott på ytligheter såsom: -vad ska andra säga?... eller: -nä men så kan man väl kanske inte göra?...
Varför inte då?
Jag gör val som känns rätt för Mig ju! Å då ska ju inte andras åsikter spela någon större roll?

Det finns gånger då jag önskat att jag hade haft någon som gjort de svåra valen åt mig...
Men det finns också gånger då jag önskar att jag kunde göra val åt andra...

Det är lätt att stå utanför och se vilket val som "borde" göras...
Men att själv vara "mitt i"... -helt annan femma!

Så när valet kommer...
Mitt råd:
Försök att se det utifrån.
Sätt dig ner och tänk en stund.
Och framförallt: Lyssna på ditt hjärta... Följ magkänslan...

Oftast blir det då rätt.
Och behöver man hjälp.. -Våga be om råd, våga sträck ut en hand...

Vänner finns av en anledning.
Det gäller bara att våga lita på sig själv och sina vänner.

Stor kram från mig idag!

lördag 5 juni 2010

.:När det vänder:.

Jag har funderat mycket de senaste åren faktiskt på hur vissa saker bara "rinner av en" och andra liskom stannar som om de vore fastbrända på insidan?! Saken är den att det jag säger till en annan människa kan påverka dennes liv flera år framåt! Både på gott och ont!
En kommentar som tar ett par sekunder att avfyra kan påverka en annan människa enormt.
Den kan vara drivande, nedtryckande, värmande, sårande osv..

Så innan jag säger saker nu för tiden så försöker jag att se till att de verkligen blir formulerade precis så som jag menade! Ärliga och raka, men mjuka. (ja i de flesta fall då iallafall)

Kommentarer som jag burit med mig och hur de påverkat mig:

1. -Du som var så "fit"... -Vad hände?

Påverkan:
Blev ledsen.. Det sved länge! Hade nyss varit på 5v semester (THE semester) och hade gått upp 4-5kg. Men var upp till den punkten riktigt lycklig! Trivdes, hade landat i mitt jag och hade kommit fram till vad jag ville med livet. Strax efter det blev jag gravid och så +40kg, sen ner 20 efter och sen upp ytterligare 40 med barn nummer 2...
Under hela denna tid (ca 5år nu) så har den kommentaren snurrat runt i huvudet... -vad hände... du som var så "fit".... vad hände?...
Sen när jag tog tag! Tog greppet igen... Då! Då vände det.
Kommentaren blev drivande.. Den som hackat inombords i fem långa år. Den blev en av drivknutarna i den nya kampen. Kampen mot kilona.
Och nu. Nu när jag är tillbaks! Då är den inte lika viktig längre. För nu svarvar jag. Svarvar min kropp till den jag vill vara. Den jag en gång var. Visst.. Är väl ingen fitness chick ;) Men har nu lite lagom med muskler i proportion till min kropp.
Så varje gång som det tar emot, så kommer kommentaren som ett brav på posten ;) Och vips -träningen rivstartar.
Slutsats: Bad turnes good.. Men det tog tid, svett och tårar. Jag hade nog hellre varit utan den faktiskt.

2. -Man kan inte ha kort hår när man är tjock! Det bli bowling kägla effekt!

Påverkan:
Klippte mig inte så länge som jag var överviktig. Håret blev mitt "skydd". Min säkerhet...
Var tom rädd när jag klippte mig.
Vad skulle folk säga? Skulle jag slappna av då? Gå upp igen?
Tänk att så mycket tankar kan skapas av en enda kommentar!?
Och om hår dessutom?
Vem bestämmer sånt? Det gör väl varje enskild individ!
Om jag vill ha kort hår så ska väl ingen tala om för mig hur mycket jag ska väga för att få klippa mitt eget hår?
Nu är det kort! (jämförelsevis ;)) Och jag har bestämt mig för att det är mitt hår, mitt val och jag bestämmer själv hur och om jag vill ha det kvar eller klippa av det! :)
Slutsats:
Inget gott kom av den kommentaren... bara ångest! Men visst har det vänt ändå. Jag har tappat de flesta av mina överviktskilon och VET nu att jag bestämmer själv! ;)

Summan av allt:
Tänk på vad du säger och till vem.
Bryr du dig om dina medmänniskor så var inte allt för vass.
Det är stor skillnad på att vara ärlig och rak och att vara elak.
Visst.. Man ska väl inte trippa på tå kring folk, men man kan vara lite mjuk i vissa ämnen.
Utseende och vikt berör väldigt många på djupet.
Även om dom inte visar det på utsidan så kan det rota sig långt där inne och göra mer ont än gott.

Välj istället att säga något snällt ♥
Välja att framhäva en god sida istället för att klanka ner...
Vara en vän helt enkelt.

Frågar du mig en rak och ärlig fråga så kan jag garantera att du får ett rakt och ärligt svar!
Men det kommer i mjukare form. Jag vet hur det känns att få ett kort rappt svar. Vet hur ont en kommentar kan göra även om leendet sitter kvar på utsidan och ett lamt svar ramlat ur min mun..

Vet också att man ibland kan säga nåt som kommer ut fel, i all hast, låter illa, kanske sårar...
Men det finns ett litet plåster till såna gånger... När olyckan är framme...
Det heter -förlåt.
Förlåt att jag sa så! Jag menade det inte så som det kom ut... Förlåt!

Det var allt för idag mina vänner ♥
Som vanligt, rakt ur hjärtat -STOR kram!
/K